Vi har nu klarat av genomförandet av Steg 1 i märkningsprojektet 

Vi startade med en etisk ansökan Dnr; 5.8.18-16957/2018, den första enkäten om hur ni upplever användningen av öronmärkningen av getterna pågick hösten 2018 och är nu avslutad. Den är det första steget i Svenska Getavelsförbundets och SLUs undersökning av hur det fungerar idag och hur det kommer att fungera med chipmärkningen.

Under SLUs kosläpp 4 maj 2019 informerade Madeleine med medarbetare om märkningsprojektet; Se pdf filen Alternatividmärkning.pdf ​

I augusti 2019 fick 5 besättningar sina märken som representerar flera olika metoder tack vare det så kan vi nu slutredovisa projekt 2017-459 och steg 1 av märkningsprojektet.  Vi har nu kommit igång med att testa praktiska lösningar, som gör att djur och människor inte ska komma till skada på grund utav att djuren måste vara id-märkta.

Märkning med ankelband 

En kandidatuppsats skrevs våren 2019: ”Finns det behov av en ny metod för ID-märkning hos get - vad tycker Sveriges getägare?" Alicia Josefsson har skrivit ett självständigt arbete i husdjursvetenskap vid institutionen för husdjurens utfodring och vård under handledning av Madeleine Högberg, Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi Examinator: Eva Sandberg, Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi.

Alicia har dels gjort en litteraturstudie och dels gått igenom getägarenkäten som vi genomfört inom ramen för det här projektet. Hela arbetet finns här i bilagd pdf fil.
oronmarkning_examensarbete_2019.pdf

 

Nedan ett utdrag ur ansökan som förre ordförande Tor Norrman skrev.

Forskning har visat att bortåt 90 % av getbesättningar i landet har på olika sätt, problem med de redan från födseln obligatoriska öronbrickorna. Getavelsförbundet har under långtid påtalat de problem som kretsar kring användandet av öronbrickor och att de oftast är specifika problem som är sammankopplat med djurslaget get.

Det är därmed inte så att öronbrickor per automatik är problem för andra djurraser. Geten är ett mycket livligt djur som i de vilda hör bergsregionerna till. De har gett geten en medfödd lust att klättra och hoppa, i de fria vill hon gärna som den lövätare hon är stå på bakbenen och beta löven i träd och buskar. Det har gett när det gäller dagens moderna öronmärkning, den allra sämsta livssituation för geten, då hon på olika sätt fastnar med id-brickorna, i grenklykor, inredningar, grindar fodergrindar och stängsel både av metall och elnät osv listan kan göras lång. Getterna är också hierarkihävdande och biter gärna  varandra just i öronen. Biter man i Id-brickan vet geten om att det gör extra ont, om någon biter och rycker till. ID-brickan blir därför också ett fullt funktionellt verktyg när rangordning skall hållas. (ett liknade  bitproblem är också känt i grisbesättningar)

Finns det många getter i besättningen, och som går ute på beten under sommaren i skog och mark, så är det inte ovanligt att flera har mist sina öronmärken under perioder  av mycket arbete för bonden som plötsligt upptäcker att flera getter är utan märken, och de kan ge stora  ID-problem.

De är mycket vanligt att öronmärkesbärande getter bär på kroniska öroninfektioner, då märket snurrar runt och fastnar lite här och där under tid. Bara att vifta på örat när insekter angriper under sommaren ger slitskador i öron- väggen och kan ge stora krustor av var i hålen där brickorna sitter. Detta ger i sin tur ett infekterat öra, som i sin tur sprids i en film av bakterier över hela djurets kropp då just huvudet ju är djurets ”händer”, ett faktum som används för att på en del boskap använda örnbrickor innehållande  medel mot ohyra tex.
Dessa ofta rejält infekterad öron, är något som var och en förstår  ett ytterligare stort problem då många getbönder än i dag tillverkar ost på opastöriserad mjölk, något som absolut är tillåtet, men som ger vid handen att getmjölkaren och ystaren måste vara mycket, mycket noga med mjölkhygienen. En getkropp full med bakterier är i detta  sammanhang  inte särskilt lämpligt….!

Alltså, öronbrickorna är ett stort problem när det gäller djurskyddet med mycket onödiga plågor. De är också ett hygieniskt lotteri med stor risk för spridning av patogena bakterier, som kan spridas i ystningsmjölk och ost. Dessutom så ger tappade öronbrickor som getteerna helt enkelt river ur örat nä de fastnar , ett stort id- problem för getbönderna  som i bland har uppåt 300 djur som oturligt presumtivt kan tappa brickorna.

Alla dessa problem och djurs lidande  är helt i onödan! 
Det finns kända ej oöverkomligt dyra, beprövade alternativ som inte ger några av dessa uppräknade problem. Det är ytterst frustrerande för oss getbönder att behöva ställas inför dessa problem som är lätt att lösa.

PLANEN.              

SLU foskaren Madeleine Högberg undersöker hur problembilden ser ut. Arbetet skall mynna ut i  praktiska lösningar, som gör att djur och människor inte kan komma till skada på grund utav att djuren måste vara id-märkta. Förbundet tycker att den stämmer bra in på det som vi vill åstadkomma med vår insatts och vi vill göra det nu!

Vi vill ha ett djuretiskt och hygieniskt korrekt sätt att bibehålla viktiga ID-märkningsrutiner på. Något som vi givetvis så väl förstår vikten av.

GENOMFÖRANDET:  Start 17/9 2018.      klardatum etapp 1 30/9 2019