Sammanfattning

Under tre års tid har försök gjorts med totalt 111 killingar på Torsta Getgärd. Försöken pågick från födseln till betessläppningen. Konsumtionen av mjölk och kraftfoder registrerades gruppvis varje dag. Killingarna vägdes varannan vecka.

År 1 jämfördes utfodring av begränsade mängder ljummen Kalvados med fri tillgäng till kall Kalvados i s k lammbar. Den fria utfodringen medförde högre mjölkåtgång. Kraftfoderkonsumtionen var ungerfär densamma i de bägge grupperna. Tillväxten tycktes vara något högre i den fritt utfodrade gruppen. Skillnaden var dock ej signifikant. Det var vanligare med diarre hos de killingar som fick fri tillgäng till mjölk. Användning av lammbar förkortade arbetstiden för mjölkutfodringen till ca hälften.

År 2 jämfördes Kalvados, Syrad Lammnäring och getmjölk. Alia utfodrade i lammbar. Är 3 byttes lammnäringen mot syrad Kalvados. Den syrade mjölknäringen konsumerades bäst bäda ären, räknat i liter. Energimässigt var dock intaget frän getmjölken nästan lika högt. Kraftfoderkonsumtionen var lägst i getmjölkgruppen.

Den syrade lammnäringen medförde en signifikant högre tillväxt sett över heia försöksperioden. Den syrade kalvnäringen gav högre tillväxt under mjölkperioden. Liksom år 1 tycktes risken för diarre vara störst för killingar som fick osyrad Kalvados i lammbar.

Vid diskussion av ekonomin i de olika utfodringsalternativen måste man räkna in arbetskostnaden på gården och vad man anser den eventuella skillnaden i tillväxt vara värd. Om man räknar på enbart kostnaden för mjölknäring så är skillnaden ca 550 kr per uppfödd killing mellan det billigaste alternativet, Kalvados i begränsad giva, och det dyraste, getmjölk i fri tillgäng.

​Läs hela publikationen från SLU