Sammanfattning

Geten används och är anpassad som husdjur under mycket skiftande förhållanden.

Många jämförelser har gjorts mellan getter och andra djurslag. Man har bl a funnit att geten tar betydligt längre tid på sig att äta än vad kon gör. Kor har dessutom ett relativt. sett, högre torrsubstansintag. Flera smältbarhetsförsök visar att getter är bättre än får på att utnyttja blad och kvistar från buskar och träd.

Vid utfodring av getter måste man beakta deras utpräglade valbeteende och alltid ge ett visst överskott av grovfoder, särskilt om detta är av dålig kvalitet. Näringsinnehållet i det konsumerade fodret blir därmed högre.

Fodrets energiinnehåll är den faktor som har störst inverkan på mjölkproduktion och fruktsamhet.

Vid jämförelse mellan olika typer av grovfoder har man funnit att baljväxter konsumeras bättre än gräs och att färskt foder äts hellre än konserverat foder. Att försöka höja getternas energiintag genom att införa ett andra grovfoderslag i foderstaten är meningsfullt bara om detta är av bättre kvalitet än grundfodret.

Flera försöksresultat tyder på att tillgängen på och konsumtionen av grovfoder före killningen bör vara hög för att främja hög konsumtion och Produktion under laktationen. Kraftfodergivorna och avkastningsnivän i dessa studier ligger dock ofta betydligt lägre än vad som är vanligt på svenska getgårdar. Olika strategier kan vara motiverade i olika länder, beroende på prisförhällandet mellan foder och mjölk. Getter klarar stora variationer i förhållandet mellan kraftfoder och grovfoder.

Getens valbeteende märks tydligt på bete. Grödvalet varierar under säsongen och djuren rör sig över stora ytor, vilket gör att de dåligt utnyttjar ett vanligt vallbete. Rastgård med stall- eller grönmasseutfodring är mer effektivt om man ej har tillgång till fjällbete el dyl.

Buskfodrets betydelse är svår att utreda. Kemiskt näringsinnehåll och faktisk konsumtion står inte i relation till varandra. Klart är dock att getterna gärna äter sly och kvistar och att det i sydliga länder utgör en betydande del av näringsintaget.

Läs hela publikationen från SLU