VILKA SUBSTANSER FÅR INTE ANVÄNDAS?

Läkemedel som används till livsmedelsproducerande djur, däribland getter, måste vara bedömda och vara
upptagna i bilaga 1 till kommissionens förordning nr 37/2010/EU. Substanser som inte finns med i denna
lista får aldrig användas. Jag vill särskilt lyfta fram fipronil (Frontline vet, Effipro, Exproline vet). Fipronil
får inte ges till livsmedelsproducerande djur utan bara användas på hund och katt.

VILKA SUBSTANSER FÅR INTE GES TILL MJÖLKANDE GETTER?

Antiparasitmedel som innehåller doramektin (Dectomax® pour-on vet och Dectomax® vet) eller
ivermektin (Bimectin® vet, Ivomec® pour-on vet, Ivomec® vet, Noromectin pour-on vet, Noromectin
vet) får inte ges till lakterande djur som producerar mjölk avsedd för humankonsumtion.

VILKA SUBSTANSER KAN GES?

Löss hos lakterande getter kan behandlas med pour-on-preparat innehållande deltametrin (Blaze vet,
Spotinor vet), flumetrin (Bayticol® vet) eller eprinomektin (Eprinex vet). Skabb hos lakterande getter kan
behandlas med flumetrin eller eprinomektin. Enligt kaskaden (se nedan) blir då karenstiden för de flesta
av dessa substanser minst 7 dygn för mjölk och minst 28 dygn för slakt. Men om en längre karenstid för ett
annat djurslag är bedömd för substansen ska denna karenstid vara den kortaste som tillämpas. Eprinex
vet. har nyligen godkänts för djurslaget get. Dock inte med indikationen ektoparasiter. Men eftersom man
inte byter djurslag eller administrationssätt vid ektoparasitbehandling med Eprinex vet. gäller karenstiden
för getter enligt Fass vet (0 dagar för mjölk och 1 dag för kött).

Spotinor vet och Bayticol® vet får inte ges till får som producerar mjölk avsedd för humankonsumtion,
men däremot till ko. Normalt brukar man extrapolera från får till get. Den naturliga rekommendationen
borde därför bli att inte använda preparatet till mjölkgetter. Men det finns inget som uttryckligen förbjuder
extrapolering från nöt till get och att man alltså skulle kunna använda det med iakttagande av en karenstid.
Om flumetrin används till get som producerar mjölk som sen ska användas för tillverkning av ost måste
man tänka på att mjölken och eventuella resthalter då koncentreras och att en karenstid på 7 dygn därför
förmodligen blir för kort med avseende på resthalter i osten. Diskutera detta med din veterinär!
Getter som inte producerar mjölk avsedd för humankonsumtion, som sällskapsgetter, kan utöver ovan
nämnda substanser även behandlas med doramektin, ivermektin och foxim (Sebacil® vet). Singetter, får
inte behandlas närmare än 70 dagar före killning med doramektin och ivermektin.
Doramektin, ivermektin och eprinomektin har även effekt mot inälvsparasiter. För get finns Ivomec® vet
oral lösning och Eprinex vet. pour-on godkända för behandling av inälvsparasiter och därför ska dessa
användas i första hand vid denna indikation. Den orala lösningen har ingen effekt på ohyra.

OHYRA HOS GET

Löss förekommer i de flesta getbesättningar, särskilt under stallsäsongen. Det finns både pälsätande
(Bovicola caprae) och blodsugande löss (Linognatus stenopsis). I princip är löss värdspecifika och går
bara på sitt eget värddjur, men vissa arter av löss kan eventuellt smitta från får till get.
Benskabb (Chorioptes bovis var caprae (syn. Chorioptes caprae)) har setts främst hos angoragetter i
Sverige. Hårsäckskvalster (Demodex caprae) kan förekomma i enstaka fall, särskilt hos unga getter.
Sarcoptes scabiei och Psoroptes ovis finns normalt inte på svenska getter och är anmälningspliktiga.
Knott, fästingar och flugor förekommer under betessäsongen som hos andra lantbruksdjur.
Ohyra förebyggs genom att undvika livdjursinköp eller genom att noggrant kontrollera inköpta djur samt
att inte ha för många djur på för liten yta. Kort ragg gör miljön mindre gynnsam för många ohyra och på
får rekommenderas klippning. Ett bra immunförsvar och en god kondition gör också getterna mindre
mottagliga för ohyra. Vid behandling ska alla djur i besättningen behandlas, även de som inte visar
symtom.
Läs mer på SVA:s hemsida: http://www.sva.se/djurhalsa/get/endemiska-sjukdomar-hos-get

KASKADEN

Den så kallade kaskaden möjliggör användning av läkemedel till livsmedelsproducerande djur utanför
godkännandet för ett visst preparat. Kaskaden anges dels i Jordbruksverkets föreskrifter D9 (SJVFS
2013:42, kap 2, § 3 till 8) och dels i Livsmedelsverkets föreskrifter H65 (LIVSFS 2009:3).
En förutsättning för att kunna tillämpa den är att alla ingående farmakologiskt aktiva ämnen i en produkt
ska finnas upptagna i bilaga 1 till Kommissionens förordning 37/2010/EU. I undantagsfall kan
veterinären, på eget ansvar, förskriva veterinärmedicinska preparat som är godkända till annat djurslag
eller annan behandling, godkända veterinärläkemedel från andra länder (kräver oftast licens),
humanpreparat eller extempore läkemedel. I dessa fall, om inte en längre karenstid finns fastställd för ett
visst preparat, så ska en karenstid på minst 28 dygn för slakt, minst 7 dygn för mjölk och ägg tillämpas.

Ylva Persson, VMD, biträdande statsveterinär i idisslarsjukdomar,
Avdelningen för djurhälsa och antibiotika
SVA, 751 89 Uppsala, ylva.persson@sva.se

^{Uppdaterad 2021-03-20}