Maedi-visna-viruset (MVV) och caprine arthritis-encephalitis-viruset (CAEV) är lentivirus hos små idisslare. Till lentivirusen hör också kattens immunosuppressiva virus (FIV), hästars infektiösa anemivirus (EIAV) och människans HIV-1 och HIV-2-virus som orsakar AIDS. Lentivirus orsakar smygande virusinfektion hos får och getter. Smittan är permanent och leder till att djuret dör. MV- och CAE-virusen är nära släkt. I Finland har MV-viruset orsakat smitta.

Symtom

Lentivirussmitta är oftast symtomfri. Symtomen utvecklas långsamt och framträder ofta först när djuret är 4-5 år. Djurets allmänkondition försämras och andningen försvåras framför allt när djuret anstränger sig. Hos långt framskridna fall förekommer hosta och näsflöde och djuret andas med sträckt hals. Visna är en mera sällsynt form av sjukdomen som drabbar nervsystemet. Här är de första symtomen balansstörningar i bakbenen och snubblande. Symtomen framskrider med förlamning av bakbenen och leder till att djuret dör. Andra symtom som kan förekomma är led- och juverinflammation samt blindhet.

Diagnos

MV/CAE-infektion borde misstänkas i flockar där avmagring och kronisk luftvägsinfektion förekommer hos gamla djur. Också neurologiska symtom kan tyda på en MV/CAE-infektion. Sjukdomen diagnosticeras genom att antikroppar påvisas i serumblodprov.

Tester som används är ett ELISA-test samt ett immunodiffusiontest med agargel (AGIDT). Viruset kan påvisas med PCR-analys. Det långsamma sjukdomsförloppet kräver att flocken följs länge.

Smittvägar

Den viktigaste smittvägen för MV/CAE är att lammet eller killingen infekteras när den dricker råmjölk från den smittbärande modern. Sjukdomen smittar också via luftvägarna mellan djur som har närkontakt. Även efterbörd som är nersölad av moderns blod kan sprida smitta. Ett djur som en gång insjuknat fortsätter att bära på sjukdomen och sprida den i flocken hela livet. Sjukdomen har bevisligen smittat både från får till get och från get till får. Andra djurarter smittas inte.

Bekämpning och profylax

Maedi-visna klassficeras enligt den nationella lagstiftningen som en djursjukdom som ska bekämpas och som ska övervakas. Om djurets ägare eller någon annan veterinär än tjänsteveterinären misstänker maedi-visna hos ett djur ska misstanken meddelas tjänsteveterinären. Bestämmelser om anmälan om djursjukdomar ingår i jord- och skogsbruksministeriets förordning 1010/2013.

Tjänsteveterinären meddelar spärrbestämmelser för gården, som bl.a. förbjuder att får och getter förs till gården och att får och getter som finns på gården förs någon annanstans än för att slaktas. Tjänsteveterinären ska också vidta åtgärder för att säkerställa diagnosen. Närmare bestämmelser om åtgärder i samband med sjukdomsfall finns i jord- och skogsbruksministeriets förordning.

Övervakning

Gårdar med får och getter kan ansluta sig till hälsoövervakningen mot maedi-visna frivilligt och på egen bekostnad. Huvudprincipen är att fåren och getterna på de gårdar som är med i programmet ska undersökas regelbundet med tanke på antikroppar. Gården förklaras fri från maedi-visna först efter tre antikroppsnegativa resultat (över 3 år). De gårdar som är med i programmet kan köpa får och getter endast från andra gårdar som har förklarats fria av maedi-visna (hälsoklass 1). Gårdarna måste följas regelbundet därför att maedi-visna har ett så långsamt förlopp.
Mer att läsa om Gethälsovård på Gård och Djurhälsan;
https://www.gardochdjurhalsan.se/kunskapsbank/get
https://www.gardochdjurhalsan.se/nationellt-ansvar/kontroll-overvakningsprogram/maedivisna-hos-far